Här blir vi blåsta

Norges flygvapen skulle byta ut hela sin flotta med amerikanska jaktplan. Sammanlagt 48 plan skulle ersättas, en affär värd minst 55 miljarder kronor. Efter en hårt kritiserad upphandling ratade norrmännen svenska Jas Gripen och köpte det amerikanska F-35.

Affären har av många anklagats för att ha varit riggad. Enligt kritikerna var specifikationerna vid upphandlingarna gjorda för att passa det amerikanska planet – och priset för det svenska alternativet missuppfattades medvetet så att det blev mycket dyrare än i verkligheten. Han hade ansvaret

Aftonbladet kan i dag avslöja amerikanska diplomatrapporter om affären och hemliga kontakter med den norske vice försvarsministern, Barth Eide. Det var han som hade huvudansvaret för upphandlingen.

Amerikanska ambassaden hade i ett tidigt skede utsett Barth Eide till en nyckelfigur i upphandlingen. De konstaterade att Eide var proamerikansk och hade varit till nytta för USA tidigare: han hade gett goda råd om hur USA skulle tackla den norska regeringen.

”I flera viktiga frågor har Barth Eide varit hjälpsam, så som när det gäller missilförsvaret (där han hjälpte till att förhindra ett norskt veto mot Natoplanen).” Rapport till CIA

I ett hemligstämplat dokument redogör ambassaden för Eides privata intressen och svaga sidor. Även uppgifter om hans hustru finns med i den rapport som skickades direkt till CIA och den amerikanska militära underrättelsetjänsten, DIA.

Rapporterna från de amerikanska ambassaderna i Stockholm och Oslo ger en unik inblick i spelet som kostade svenska skattebetalare och Jas-projektet mångmiljardbelopp. Över 50 miljarder kronor låg i potten.

För USA handlade affären inte bara om pengar, utan också om att säkerställa Norges engagemang i Nato och bevakningen av den norra flanken i Europa.

Tidigt blev den norska opinionen starkt positiv till svenska Jas, och det skrevs mycket negativt i norska medier om det amerikanska planet F-35.

I ett nödrop från amerikanska ambassaden i Oslo, den 22 september 2008, ber man Washington om hjälp med politiskt påtryckning på hög nivå. Det dröjer sedan inte länge förrän allt ser ljusare ut.

Den 23 oktober 2008 hade Barth Eide ett möte med den amerikanska generalen Roger Brady. Samtalet beskrivs i den hemliga rapporten som ”uppriktigt”:

”Om ni tror att ni har det bästa flygplanet, lita på förloppet.”

I samma rapport står det att Eide ”privat har gett alla signaler om att F-35 kommer att väljas”.

Affären var vid denna tidpunkt långt ifrån slutförd. Enligt den officiella versionen pågick fortfarande en utvärdering av Jas. Fick råd från flera håll

Även andra norska regeringsmedlemmar gav USA råd om hur de skulle agera för att vinna upphandlingen. Den 24 oktober 2008 hade USA:s ambassadör i Oslo, Benson Whitney, ett privat möte med den norska utrikesministern Jonas Gahr Støre.

Enligt Whitneys rapport förklarade den norske ministern:

”Det är ’integritet i processen’ och om vi sitter stilla i båten kommer allt att gå bra. Han tryckte på behovet för politisk trovärdighet i upphandlingen, och att processen kan motstå oinformerade mediaattacker. Han avslutade med att säga att vi ska ’ha förtroende’.”

Även försvarsministern Anne-Grete Ström-Erichsen gav uppmuntrande signaler till USA, enligt rapporten. Hon ska också ha påpekat att endast försvarsministeriet kände till alla uppgifterna om de båda planen. ”Agera hedervärt”

Även om USA vid det här laget var i stort sett säkra på att vinna upphandlingen fick det enligt rapporten inte framstå som om affären vore uppgjord.

”Fortsätt att delta i alla konferenser, debatter och andra publika forum om programmet som erbjuds av JSF partnerskapet, när och var det efterfrågas, så att vi inte framstår som för självsäkra. Vi måste fortsatt agera som en hedervärd och elegant konkurrent”, skrev ambassadören i sin rapport till Washington.

Den 20 november 2008 meddelade den norske premiärministern Jens Stoltenberg och försvarsministern Anne-Grete Ström-Erichsen beslutet att amerikanska Lockheed Martin hade vunnit upphandlingen.

Bara några timmar tidi-gare satt den svenske försvarsministern Sten Tolgfors tillsammans med sin norska kollega Ström-Erichsen.

Hon antydde ingenting om att affären var klar.

Samma dag hade Sten Tolgfors också en artikel på tidningen Dagens Nyheters debattsida där han förespråkade ett utökat nordiskt samarbete, och skrev att han fortfarande var hoppfull om en affär med norrmännen.

Men det blev ingenting. Det hastiga beskedet kom som en kalldusch för Tolgfors och statsminister Fredrik Reinfeldt.

På amerikanska ambassaden i Oslo, där hela personalen hade arbetat med affären i flera år, var det samtidigt klackarna i taket och en viss förvåning:

”Tidpunkten för offentliggörande var överraskande eftersom det kom tidigare än förväntat, även den norska regeringens exceptionellt starka stöd för F-35 var överraskande”, skriver ambassaden i utvärderingen av affären. Ville köpa in radar

Men spelet bakom flygplansaffären pågick inte bara på den amerikanska ambassaden i Oslo.

Hos kollegorna i Stockholm var det också full aktivitet.

Den 25 juni 2008 mötte försvarsminister Sten Tolgfors den amerikanske ambassadören Michael Wood.

Under samtalet försökte Tolgfors övertyga Wood om att Sverige var en viktig partner till Nato och att en Jas-affär även skulle gynna USA, eftersom flera delar till planet är amerikanska.

Tolgfors bad samtidigt om USA:s tillstånd att köpa in den amerikansktillverkade radarn AESA till de svenska flygplanen.

Tolgfors uppgav att med den radarn på Jas-planen skulle möjligheterna att samarbeta med Nato öka.

Här såg USA den svenska akilleshälen och vilken taktik som skulle användas för att försvåra för Jas.

Svenskarna ville ha klartecken för radarsystemet i september – i god tid före norrmännens beslut om vilket plan som skulle upphandlas.

Genom ambassadörens förslag, som beskrivs i den hemliga rapporten, kunde amerikanarna nu åstadkomma rejält grus i det svenska maskineriet:

”Vi föreslår att vi skjuter upp beslutet om AESA-tillstånden för Gripen tills efter Norges beslut i december.”

Därmed stod svenskarna utan en komplett lösning. Tackade för taktiken

Kort efter tillkännagivandet hade Barth Eide ett enskilt möte med ambassadör Benson Whitney. Mötet beskrivs i rapporter som ”mycket avslappnat”. Barth Eide ska också ha tackat ambassaden för deras taktik för att få affären i hamn. Han klagade också på Saabs reaktion efter beslutet.

För USA var Norge-affären bara en början. Miljardaffärer skulle också genomföras med både Danmark och Holland.

I rapporterna från Oslo-ambassaden gick man igenom den lyckade taktiken. Att utåt sett gå varsamt fram så det inte verkade som om man påverkade det norska oberoendet:

”I hemlighet var vi mycket mer kraftfulla.”

Aftonbladet har sökt Sten Tolgfors för en kommentar, men försvarsministern vägrar att svara på frågor.

Sent i går meddelade han via sin pressekreterare Mikael Östlund att han inte vill ”recensera rykten och Wikileaksdokument”.